I väntan på progress av bygget skriver jag några rader om något helt annat.
För ett par veckor sedan upplevde jag och barnen något riktigt otäckt, en "vanlig" fin jycke blev attackerad av en kamphund. Jag hade svårt att låta bli och skrev för första gången en insändare i lokaltidningen Mitt i Haninge.
Den blev publicerad vilket i sig faktiskt var rätt kul.
Titta på sida två "Varför skaffar man kamphund?"
(Extrainsatt kommentar den 10/12, länken nedan fungerar inte eftersom Mitt i Haninge inte kan visa gamla nummer. Istället klistrar jag in en "Uncut version" nedan)
Till dig vars hund blev attackerad i Brandbergen centrum förra veckan.
I onsdags gick jag med mina barn genom torget i Brandbergen då en folksamling hade samlats. Vid uteserveringen såg vi en vacker, vit långhårig hund som låg ner, jag gissar att det var en samojedhund. Hunden låg helt stilla förutom korta ryckningar i benen, den vackra vita pälsen var täckt av rött blod. Jag fick höra att kamphunden som nu stod fastspänd, slitit sig och attackerat din hund.
Vi fortsatte mot bilparkeringen och in i bilen. På väg bort var vi alla berörda av det vi sett. Mina söner var klart tagna av det dom sett. Trots att dom är avtrubbade p.g.a av alla dataspel, var det alldeles tyst i bilen. Själv satt jag försjunken i mina tankar om varför folk skaffar en kamphund, vad är det som får människan att skaffa sådana djur som så ofta hamnar i rampljuset då man läser artiklar om kamphundsattacker mot barn eller andra husdjur?
Varför skaffar man sig en kamphund? Att en äldre person väljer en pudel som en lätthanterlig sällskapshund, förstår jag. Jagar man, väljer man en jakthund och kanske en Golden som familjehund men en kamphund – vilka kriterier styr det valet?
När jag umgås med en ”vanlig” hund kan jag läsa av dess känslor direkt, jag ser på svansen om den är glad eller inte. Jag kan t.o.m se på hundens ansikte om den är glad eller arg. När jag däremot tittar på en kamphund, upplever jag ofta att det är som att titta på en Gädda. Jag har jättesvårt att se om den är glad eller arg, den bara står där med neutral svanshållning och en intetsägande blick.
Är det så att våra medmänniskor känner behov av ökad trygghet i vårt våldsutsatta samhälle eller är det behov av att verka respektingivande, som att man inte får det i tillräcklig grad som individ?
Jag vill slutligen framföra min beklagan till ägaren av den attackerade vita vackra hunden. Jag känner sorg över det din hund blivit utsatt för samt att populariteten för kamphundar ökar!
http://arkiv.mitti.se/erez4/online/mitti/haninge.html Kass programvara gör att gamla artiklar inte kan ses!
Imorgon åker vi ut för att titta till bygget för att se någon progress, återkommer med statusrapport då!
/André
