A) köpa tomten i Tungelsta och påbörja bygget, - när det är några månader kvar går vi ut och säljer vår befintliga villa. Detta är ju smidigt med tanke på att man flyttar direkt till det nya huset men samtidigt ett ekonomiskt risktagande. Det tar ungefär ett år innan man kan flytta in i det nya huset och vem vet hur ränteläget och marknaden ser ut då? Mycket kan hända på ett år och i värsta fall står man där med två villor.
B) man säljer först och flyttar in någonstans temporärt under byggtiden.
Detta lite tryggare alternativ B valde vi. Skandiamäklarna fick uppdraget att sälja vårt hus och vi började leta efter ett temporärt boende. Så en vacker dag såldes huset och vi skulle lösa vårt tillfälliga boende på något sätt. Den 22 februari skrev vi avtal med de nya köparna och den 1:a juni skulle vi "stå vi på gatan".
Nu börjar jakten att hitta ett boende under ett år, mitt i bostadskrisens Stockholm, annonser på blocket och ansökan till olika hyresvärdar. Mitt i det hela, gifter vi oss i kapellet på Arlanda den 26 februari och hela familjen sticker iväg till Thailand på två veckors smekmånad.
På hotellet i Karon läser vi mail på hotellets datorer och ser att vi fått ett erbjudande om en fyra-rummare i Brandbergen. Vi svarar och tackar ja direkt! Sedan 1:a juni bor vi i en 100 kvm lägenhet med förråd i källaren samt bilen och motorcykeln i varmgarage, vi är jättenöjda!
Det pratas om bostadsbrist i Stockholm men min känsla är att det gäller innanför tullarna. Kan man tänka sig att bo i förorten så finns det boende, sluta klaga!
För "utsocknes" kan jag berätta att Brandbergen är en s.k "invandrartät betongförort" ca 1,5 mil sydöst om Stockholm och ska jag vara helt ärlig, hade vi lite fördomar mot området. Dock firar vi att boendefrågan är löst och vi kommer ändå bara bo där i högst ett år. Den kvällen åt vi en jättefin buffé med Thailändska rätter, dessutom plockade man olika råvaror som kocken grillade framför ögonen på oss. Skön kvällspromenad utmed Karon Beach tillbaka till hotellet!
Efter att ha flyttat in kan jag nu titta på det hela med andra ögon. Det är lugnare i området än vi trodde och vi kan sova med öppet fönster på nätterna, det är nästan knäpptyst. Undantaget den Polska grannfrun i lägenheten under oss som skäller på sina ungar i ett kör.
På det stora hela är vi nöjda och Brandbergen är över förväntan. Horder av ungar är ute och leker, här sitter inte ungarna framför datorn hela tiden. Lekplatserna är fulla av ungar och på de två fotbollsplanerna som finns i närheten är det alltid ett gäng som spelar. Linus och Sebastian brukar går bara ner till fotbollsplan och vips är dom med och spelar.
För övrigt finns det två pooler, tennisbana, fotbollsplan och ett tiotal stora relativt påkostade lekplatser. Vi har 150 meter till centrum med restauranger, bowlingbana och affärer. Innerområdet är helt bilfritt! När vi är ute och kvällspromenerar får jag en känsla av att promenera på en camping (utom höghusen). Inga bilar, stora grönområden, horder av ungar som leker och cyklar omkring, någon förälder kastar frisbee eller spelar boll med sina barn. Över huvud taget är folk ute, några står och grillar, ett gäng tonåringar står och kickar boll, på uteserveringen sitter några äldre med öl i glasen, då och då stämmar man upp till allsång. På bänkarna sitter några och pratar. Onsdagar och fredagar är det dans på dansbanan! Det är nästan lite gemytligt på något sätt!
Ikväll orkade vi inte laga mat utan gick ner på ett ställe som serverar mycket god Thailändsk mat.
En av gästerna hade med sig sina papegojor som stod och tiggde mat av sin husse...
Nu kanske jag skönmålar området och visst finns det vissa element man kan förvänta sig, och visst blev Sebastians bakhjul stulet efter en vecka i låst cykelförråd men på det stora hela är vi ändå positivt överraskade!
Vi saknar villalivet på det sätt att vi nu bor rätt trångt, det som tidigare rymdes i en villa på 150 kvm med dubbelgarage ska nu få plats i en 100 kvm lägenhet och ett litet förråd. Att tvätta bilen eller motorcykeln går ju inte som tidigare, att gå ut och grilla en köttbit går ju men man har ju ingen tomt...
Ett sabbatsår från trädgård och växthus är på gott och ont men tomten i Tungelsta behöver ett rejält omtag, mer om detta längre fram!
