Rötterna växer

Nu har vi bott i vårt nya hus i drygt ett halvår och det känns underbart, vi trivs med huset och Tungelsta som ort.

















Något som förvånar är att vi inte ångrar något i själva konstruktionen. Vi är jättenöjda med husvalet och planlösningen.

Efteråt brukar man ju alltid komma på saker som att varför valde vi t.ex inte centraldammsugare, eller varför gjorde vi inte detta rum större e.t.c men det finns faktiskt inte en enda sak som vi känner att vi borde gjort annorlunda.


Tungelsta som ort är helt perfekt om man gillar bo nära naturen, höra fågelkvitter på dagarna och andas frisk luft. Dessutom går snabbpendeln på 29 minuter från T-centralen!

Några gånger per vecka hör man hästhovar klappra mot asfalten på vägen utanför eftersom vår väg verkar ingå i något popolärt ridstråk.

Det är mysigt och man får känslan av att bo på landet. Skolan är bra, barnen trivs och lärarna är engagerade.






Huset är klart och alla anmärkningar äntligen åtgärdade. De saker som var kvar att ordna var bl.a en repa på ett av våra fönster. Fiskarhedenvillan såg till att detta åtgärdades genom att byta ut hela fönstret. Det tog sin tid men nu är det klart!

I badrummet på bottenvåningen upptäckte vi en spricka som gick genom tre kakelplattor. Vi gissar att det beror på att gjutningen i trossbotten på baksidan orsakade detta men är inte säkra. Hursomhelst kom Roger från kakelproffsen och bytte ut plattorna. Detta krävde sin man för att inte skada fuktspärren.

Det har inte varit så mycket aktivitet på själva byggandet varför bloggen inte uppdaterats på ett tag. Dock har det varit mycket aktivitet från vår sida med att planera tomten, rulla ut gräsmatta, plantera fruktträd, buskar och jordgubbsplantor.

Till vänster syns gräsmattan på plats, en gång från terassen rundar av precis vid rhododendronbuskarna. Till våren blir det stenläggning där, till dess får vi gå på de temporärt placerade stenarna för att inte klampa i leran.

En höstutförsäljning på plantagen resulterade i två billaster fruktträd, buskar och perenner. Dessa är nu temporärt planterade bakom garaget, till våren blir det utplantering.  

Veden är staplad mot garageväggen så vi inte behöver klumsa i snön för att hämta ved på andra sidan tomten, där stora vedförråden finns under pressenningar.

Nackdelen med närhet till naturen är naturligtis de vackra och tyvärr orädda rådjuren. Jag har prövat gamla strumpor som jag doppat i blodet från söndagssteken och hängt upp i buskarna.
Det luktar fruktansvärt, så pass att rådjuren faktiskt undviker vår tomt!

Sedan vet jag ju inte om det är gammalt blod eller min "doft" från själva strumpan som avskräcker?